Jag har gjort en massa saker och haft så himla kul på senaste. Dock tänker jag på honom rätt ofta men det gör inte lika ont längre. Jag tror det här kommer gå bra.. :)

Fick ett sms från honom där han frågade om jag var ledsen. Jag vill verkligen inte säga att jag är det så jag svarade och frågade varför jag skulle vara det. Jag är lite ledsen men det spelar ingen roll. Kommer hitta någon som jag blir ännu mer kär i som även gillar mig på samma sätt.

Finns det en så finns det flera...

Inte ett ljud har jag hört från honom sen i söndags. Det kanske är bra att jag får tid för mig själv och kanske komma över honom. Egentligen vill jag ju ha honom men får jag inte det så är det näst bästa alternativet att komma över.

Jag gjorde bort mig inatt. Jag berättade att jag var kär och fick ingenting tillbaka. Absolut ingenting...

Jag har aldrig känt mig såhär dum i hela mitt liv.

Varför ska det göra så ont?
Det borde vara den bästa känslan i världen att vara kär.
Istället gör det bara ont och jag känner mig allt annat än glad.

Snälla, tyck om mig.

Jag känner mig lite dum i huvudet. Jag vill inte känna såhär för jag tycker seriöst att det är skitjobbigt. Jag måste sluta skriva annat än vänskapliga ord till honom. Det här är ju pinsamt.

Skulle någon tycka om mig så utan att jag besvarade hans känslor skulle jag tycka att det var jättejobbigt om man fick en massa gulliga meddelanden osv.

Men jag vet ju inte hur det ska gå till bara? Jag borde egentligen bryta kontakten helt och hållet men samtidigt får jag lite panik för att jag tänker så.

Jag ser bara dig.
Mina fantasier om att få vara nära dig, kyssa dig och få hålla din hand igen tar aldrig slut.
Med dig i mina tankar kan jag inte koncentrera mig.
Jag vet att du inte vill såra mig men du kan inte rå för det.
Jag kan inte tvinga dig att gilla mig.

Skriv för fan inget snällt och gulligt till mig om du inte menar det. Bygg inte upp något hopp hos mig så jag sitter och väntar på dig i onödan. Jag orkar inte...

Tårar rinner längst mina kinder.
Jag sitter och tänker på dig,
på dina fina ögon,
på din fina mun,
dina mjuka läppar
och din härliga kropp.

Ta mig tillbaka till den stunden, den stunden som jag levde i nuet, utan bekymmer, utan sorg,

natten mot den 6e juni...